Sista chansen

Även om det kanske inte blir så, utsåg vi idag till den officiella "sista dagen att promenera på isen".
Glada gick jag, Luke, mamma och pappa runt öarna som pryder vår lilla sjö. Två liggunderlag och lite kaffe till dom äldre packades med innan gick ut i solen.
Ska säga er att det är fantastiskt roligt att promenera med någon som upplever våren för första gången. Luke blev så lycklig av att se iskanter och dom små "vulkanerna" som formas från grund och stenar att vi alla blev helt lyckliga.

Dagen avslutades mednybakt bananbröd, HIMYM och asskickingmode i form av spelkväll med lillasyster. Spel i miniformat är totalt underskattat.

Translation: We decided to declare today as "the last day to walk on the ice" so me, Luke, mom and dad walked happily around the little islands.
Luke's excitement makes me appreciate spring in new ways and his joy for seeing cracked ice and the "volcanoes" that are made from shallow parts and rocks made us all smile.

We ended the day with freshly made Banana bread, HIMYM (How I Met Your Mother) and some serious asskicking at boardgames with little sister. Miniature games are truly underestimated.

Hej!

Hej, bonjour, aloha, selam och välkommen till min blogg. :)

Allting börjar ju med en presentation, så här kommer min.

Det här är jag. Sandra Waldon.

Jag tycker om att baka, hänga, hoppa, dansa, skrika, skratta, gråta, tjuvlyssna, backa, leka, mysa och resa.

Min tanke med den här bloggen är att skriva ner mina tankar, spara ideér och låta kreativiteten flöda men innan jag drar igång med något random tänkte jag presentera lite mer från mitt liv.

Först och främst den här snubben. Luke. Också Waldon. Han är sen oktober 2012 min man for life.

Luke tycker om att surfa, äventyra, leka, dra i tår, äta, utforska, hoppa, spela, longboarda, bada och brottas.

Vi bor tillsammans i en liten nyrenoverad stuga utan isolering.

Här drömmer vi om en schysst vardag,  en söt liten mops och varmt väder. Ut genom ena fönstret ser vi mia familias hus och genom det andra fönstret kan vi vinka till finaste farmor. Vi trivs bra. 

Lukes familj bor på andra sidan jorden så dom får vi vinka till på skype. Vi längtar till den dag vi kan åka och hälsa på igen.
På vardagarna går Luke i skolan (SFI) och lär sig vårt fantastiska men överkomplicerade språk. Jag jobbar på ett café i stan och lär mig göra mönster i kaffe. 
Vi är med i en församling och är med varje fredag på vad vi kallar "Ungdomssamling" då vi får hänga med ca 40-50 tonåringar. På tisdagskvällarna har vi ca tio 97:or över som vi matar med fika och delar livet med. 

Ja. Vad mer ska man säga... Nu kör vi. Tut tuuuuut! 


Translation: Hi, hello, hello, hi and welcome to my blog. :)

Everything starts with an introduction, so here's this one.
My name is Sandra Waldon.
I like to bake, hang, jump, dance, scream, laugh, cry, listen, back, play, cuddle and travel.
My idea for this blog is to write my thoughts, save ideas and let creation flow. Before i start with something random though, i should introduce you to some more pieces of my life.

First and foremost this dude. Luke. Also Waldon. He is from October 2012 my man for life.
He likes to surf, go on adventures, play, pull toes, eat. explore, jump, go longboarding, swim and wrestle.

We live together in this newly renovated house without any isolation.
We're dreaming of a nice life, a cute little pug and warm weather. From one window we can wave to my parents house and from another to my grandma. We're surrounded but we like it. 

Lukes family lives on the other side of the globe so we get to wave to them over skype. We look forward to the day we get to go and see them again. 
On our weekdays Luke goes to school (Swedish for Immigrants) and gets to learn our fantastic but overcomplicated languag and i work at a cafe in town trying to figure out how to make latte art.
We're a part of a church and every friday we go to something we call "youth group" where we get to hang out with around 40-50 teenagers. Tuesday nights we have about ten kids (born 1997, that's why we call then 97:ers) over to our house and we feed them fika and share stories.

What else is there to say...  Let's go! Tut tuuuut!