Non stop happiness

Igår:

"Nu för tiden tänker jag bara "Bebis" när jag ser dig" sa en kollega till mig igår. 

Idag:

En kund som fått nys om mitt nya tillstånd gratulerade mig och gav mig ett förvånat ansiktsuttryck över att magen är så liten trots att jag kommit ganska långt i graviditeten. Visst att jag vill att det ska börja synas men då hon berättade att hon var stor som ett hus och knappt kunde jobba kände jag tacksamhet över att jag än så länge kan böja mig ner och gå problemfritt upp och ner för trappor.

Varje dag blir jag glatt påmind antingen av andra eller mig själv om vad som faktiskt växer i mig. Det är en helt obeskrivlig lycka som fyller mig varje gång jag tänker på det. Tänk att det är på riktigt och jag tillslut kommer bli mamma på heltid. 

Visst att det är mycket som kommer väljas bort nu dom kommande året i samband med detta men inget av det känns som en förlust. 

Att börja plugga, springa midnattsloppet i sommar eller gå på hike i Norge känns inte som något jag kommer sakna. Istället tänker jag på dom små bebiskläderna jag ska få köpa, alla Astrid Lindgren filmer jag kommer få titta på igen och alla familjetraditioner vi kommer få skapa. 

Ultraljud

Ända fram till igår har hela graviditeten varit som en enda lustig dröm. Som att man nästan lurat folk att man är gravid fast man själv inte förstår om det är sanning eller ett dumt spratt som graviditetstestet lurat en med.

Visst har jag fått alla slags tecken som ingen lingonvecka, helgalna moodswings, tappat aptit och sovit som en tok men ändå har jag inte kunnat förstå vad det är som händer förren vi fick komma in på ultraljud igår och visst, där fanns det en liten bebis.

Det var helt fantastiskt att se dom små händerna röra på sig och det lilla hjärtat som slår. Tydligen har hjärtat samma storlek som en tum-nagel just nu. Tänk alla smådetaljer som redan satts ihop i vår lilla plupp. Nu ser jag fram emot att få se magen växa och känna hur det rör sig där inne.
 

 

Åh vad jag ser fram emot att få lära känna denna lilla varelse och älska sönder den. Välkommen i sommar lilla du!

Oh Romeo, where do you have your Juliet?

Rensar ur musik från hårddisken - har inte hjärta att radera Shebang - Romeo utan laddar in den på telefonen istället.

Ledig dag

Börjar veckan och måndagen med den lilla frukost skafferiet har att bjuda på

Graviditeten

Imorgon når vi v19. i vår lilla graviditet och nu börjar man märka av ytterligare förändringar i kroppen. 

I början mådde jag väldigt illa och alla slags dofter fick mig att vilja spy. Blev nästan tårögd då jag fick matbeställning på jobbet och fick gå bak i köket och förbereda maten. Speciellt broccolipaj. 

Aptiten blev i samband med det rubbad och tvingade i mig 6 st smörgåsrån till lunch och drack så mycket jag kunde för att få i mig någon slags näring. 

Trots det spydde jag bara vid ett tillfälle och klarade mig undan väldigt fint eftersom det gick över relativt snabbt. 

Märkte ju även snabbt att man var överkänslig och började gråta utan anledning lite då och då. I och för sig gör jag det vanligtvis också men nu blev det "emotional 2.0". 

Det slutar oftast med att vi skrattar åt mig och att jag går och lägger mig haha. 

Nu är det jobbigaste tröttheten. Sov 11 timmar inatt och på tåget både till och från jobbet och längtar ändå till sängen. Sova är det jag helst vill göra. Jämt, jämt, jämt. 

Det börjar även bli smått ansträngande att böja sig ner för att plocka upp en tappad kniv eller kvitton som missat papperskorgen. Det känns mest konstigt för även om det börjar synas nu så är det inte allt i närheten av så pass mycket att det märkbart är "något i vägen".

Har iallafall fått kommentarer som "nu syns det ju att det finns något därunder" och nu när vi snart ska få komma in på ultraljud får vi även veta om det är en hon eller en han.

Annars är det spännande att bli panik-kissnödig, vakna tre ggr mitt i natten och att somna sittandes bland folk. 

Ser fram emot vad som komma skall. :)

Välkommen 2014

Visst är det lustigt att man varje nyår alltid stannar upp och reflekterar över hur det senaste året har varit och vad man vill ändra på inför det kommande året. Hur det blir en sådan enorm milstolpe varje år då man äntligen ska ändra sig till det bätte. Börja träna, äta sundare, stå upp för sig själv eller kanske klättre högre upp på karriärstegen. Vi människor är så otroligt mycket mer traditionsbundna än vi tror.
På väggar hos folk pryder orden "Carpe Diem". Fånga dagen. Ändå planerar vi ständig allt i minsta detalj för hela nästa år i hopp om att göra i år till Året.
Egentligen borde man sträva efter förbättring varje dag. Eller iallafall kanske utvärdera varje månad. Fundera hur förra månaden var och planera in highlights till nästa vecka. Man borde träna på att älska varje dag, uppskatta dom små sakerna och leva i nuet.

2013 blev trots allt ett år fyllt av nya erfarenheter och roliga inslag men också mycket jag önskar man hade haft mer tid till.


En liten återblick:

Invigde och flyttade in i Lugnetkyrkan och gick på L-maskerad

Började jobba på Piacetto

Blev blond

Fyllde 23 och fick en släkt gömd i ett ballonghav

SUP:ade i Stockholms skärgård

Började jobba på Café Engel

Köpte bil

 

Såg min storebror gifta sig

Firade ett år som fru till bästaste

Fick reda på att jag ska bli mamma

Såg Luke raka av sina lockar

Gick blond-röd-brunett.

2014 vill jag leva ut dagen mer, söka Gud, läsa bibeln, lära mig nya saker, bli en kick-ass mamma, rå om folk i min omgivning, hinna ta en fika med en god vän och älska mer.
Jag välkomnar 2014 med öppna armar och precis just nu, välkomnar jag Januari och -16 grader kallt på mornarna.